...fortsätter väl på temat, gammal mamma. I ålder är jag 40 och kanske anses vara av det äldre gardet men i sinnet är jag som en 20-åring. Ännu ett bevis på att jag inte borde känna mig gammal fick jag när jag var på ansiktsbehandling i dag. Min "behandlare" tyckte min hy var fin och fann inga "40-årsrynkor" i mitt ansikte.

Tacka gud för det...*s

Skojade bara.

Hade inte gjort något om jag haft några rynkor heller för den delen. Är inte speciellt fåfäng av mig.

Men...en bättre 40-årspresent hade nog inte mina jobbarkompisar kunnat köpa till mig. Tänk själva - nästan 2 timmar på en brits, inlindad i filtar och handdukar och någon som masserar in kräm efter kräm medan man ligger där och slappnar av.

Nu känner jag mig rengjord och insmord för en hel vecka framöver.

Skönt även att få en stund för sig själv. Hade känt mig väldigt stressad om lill-Tuvan hade suttit i bilstolen nedanför. Glömde...nopprade mina buskar till  ögonbryn oxå, så nu är de smala och fina.

...säkert finns det någon som undrar och tycker saker om att man väljer att skaffa barn när man är runt 40.

Kanhända diskuterade jag detta när jag själv var ung. Vet att det fanns en mamma som var lite äldre än oss i vår föräldragrupp när jag hade fått T. Men jag kan inte minnas att jag gjorde mer än att reflektera över, ja..hon är lite äldre än oss. Inget mer.

Vill man ha barn och längtar man efter ett barn då tror jag inte åldern spelar någon roll. Jag har ju haft tur att kunna få barn fast jag var 39 när jag blev gravid och närapå 40 när lill-Tuvan kom. Många är de som kämpar och kämpar och ändå inte får något barn. Jag ser mig som lyckligt lottad!

Samtidigt var jag och Jari helt på det klara med, att det kanske inte alls skulle lyckas, fast vi båda blivit föräldrar tidigare. Ny partner, ny ålder och stress och annat som påverkar livet.

Hade det inte blivit någon lill-Tuva hade vi accepterat det och känt oss nöjda med att ha försökt och att vi har de andra barnen.

Om man ser till graviditeten så var den aningen jobbigare denna gång och kanske berodde det på min höga ålder, kanske på andra krämpor eller kanske det varit lika om jag väntat en tjej som ung.

Graviditeten med T var hur enkel som helst men då var förlossningen bland det värsta jag varit med om. Denna gång var det tvärtom, jobbig graviditet och enkel snabb förlossning, fast det var närapå 17 år sen sist.

Tycker iallafall att livet går mycket snabbare nu, än när jag var lite över 20 och blev mamma. Känner att jag vill hinna med varenda liten utvecklingsbit med lill-Tuvan. Så mycket mer rädd för att missa något nu. Gillar oxå att ta det lite  lugnare. Allt gick i ett rasande tempo när jag fick T. Det skulle fikas här, ut och gå där, åka dit, göra det. Nu tar jag dagen som den kommer även om jag tycker om sällskap. Jag är jätteglad över min familj och mina vänner, både de gamla och de nytillkomna. Jätteglad över att ha träffat Jenny som är i samma fas i livet som mig på många sätt, utom i ålder. Ja...jag ska skriva mer om detta vid ett senare tillfälle.

Vill oxå tillägga att jag trodde att det skulle vara mycket jobbigare med de nattliga uppvakningarna medan jag med facit i hand tycker det går mycket enklare nu än när jag fick T.